Vattenväxter i Ekeby Våtmark

Växtinventering

Längs åns stränder och dammar från Torshälla till Närsjöfjärden finns en artrik flora som är karaktäristisk för näringsrika vatten.
1997-08-06 utför Växtgruppen växtinventering utmed Eskilstuna-ån.
Den finner att flera arter som önskas till våtmarken kan eftersökas i dess nära omgivning. Samtidigt kartläggs möjligheter till att praktiskt erhålla dessa utan negativa följder för åns strandvegetation.
Lämpliga lokaler att erhålla frö/plantor var: Stadsparks-dammen, Faktori kanal, Knölparks-dammen, Vilsta Herrgård, Skjulsta, Borsökna-bäcken samt Ekbacken syd Torshälla.
Hyndevads-strömmen, Ramsunds-ån och Söderfjärden har kompletterat artlistan med kolvass och smal-kaveldun. Gen-materialet har på det viset ökat betydligt.

Val av vattenväxter

Kolvass och jättegröe prioriterades vid etablering i dammar som kolkälla vid denitrifikation. Kolvass tål vattenstånds-variationer, syresätter bottnar och är lätt-nedbrytbar. Fåglar anses sprida dess frö.
Jättegröe har snabb vegetativ spridning och stor yta i vatten. Arten är konkurrens-kraftig genom utsöndring av glykocida cyanider dvs allelopati. Mao kan jättegröe skapa monokulturer ( Möllegård - Halland: Ambio vol 23 no 6 sept 1994 ). Den kan skapa syretärande ( anaeroba ) förhållande i bottnar, enligt Börje Ekstam 13/8 1997.
Dessa arter skulle förekomma rikligt i första stegets dammar dvs 1 - 5 ansåg Växtgruppen vid möte 14/7 1997.
Vidare ansågs långskottsväxter som hornsärv, vattenpest och axslinga vara lämpliga som kolkälla framförallt i damm 6 - 8.
Ytbladsväxter som näckros, dyblad och även svalting, vanliga i nitrathaltigt vatten ( L:a Böslid - Halland: Ambio vol 23 no 6 sept 1994 ) ansågs förhindra algtillväxt som grönslick i framförallt andra stegets dammar dvs 6 - 8.
Bladvass fungerar som en utmärkt nitratfälla enligt Barvalappen - Rapport 4 april 1982 Eskilstuna kommun Hälsovårdskontoret.

Ekeby Våtmark som rekreations-mål innebär också att skapa en attraktiv miljö med varierad flora.
Strandväxter som fackelblomster, strandlysing, vattenmärke, vattenskräppa, gul svärdslilja, kabbleka, flaskstarr, älgört och vattenstäkra bidrar till biologisk mångfald för människor och djurliv.

Insamling av fröer 1997

Kolvass- frö insamlades i september och oktober beroende på mognad.
Faktori- kanal, Hyndevads-strömmen och Ramsunds-ån hyste lätt-tillgängliga bestånd.
Pilblad, stor igelknopp, fackelblomster mm strandarter växte rikligt från Vilsta uppströms till Skjulsta. Gul svärdslilja äger stora frö-kapslar som samlades från Hyndevads-strömmen och Ekbacken.
Bladvass och jättegröe togs från Ekbackens omgivning.
Smal-kaveldun hämtades från Söderfjärden februari 1999.

Förvaring/ stratifiering

Axfjäll på kolvass tröskades från frö för att hindra svamp-tillväxt vid längre förvaring i kylskåp. Övriga frö-arter rensorterades för torr förvaring i bomulls-påsar.
Stratifiering ve 35 1997 av kolvass från Faktori kanal samt vattenmärke och vattenskräppa ve 37 1997 i kallvatten. Kolvass från Hyndevad och Ramsunds-ån lades i kallvatten ve 39 1997. Totalt ca 1,5 kg kolvass-frö.
Älgört, pilblad, flaskstarr, stor igelknopp samt kolvass från Tegelviken ( mindre referens-mängd ) i kallvatten ve 5 1998. Övriga arter förvarades torrt i kallförråd.

Odlingsförsök av frö

Ve 46 1997 såddes kolvass på fuktig jord i damm nr 1 södra del i sex parceller, totalt 552 kvm, som täcktes av halm. 1998 och -99 var resultatet i försöket dåligt.
5 - 6/2 1998 utfördes så-försök med samtliga arter i Torshargs växthus. Olika jordar användes för kontroll: lerjord, torvjord och julstjärnejord. Sistnämnda befanns lämpligast.
25 - 26/3 omskolas plantor för vidare flytt till drivbänk ve 15.
Totalt drevs 3 690 plantor fram fördelat på vattenskräppa 2 800, vattenmärke 310, kolvass 220, flaskstarr 200 och älgört 160 st.

Dålig grobarhet för jättegröe, stor igelknopp och pilblad.
Mellangod grobarhet för kolvass men svag utveckling.
Bra grobarhet ägde vattenskräppa, vattenmärke, älgört och flaskstarr med snabb tillväxt.

Spridning av frö

26 - 27/2 1998 sprids kolvass från Faktori kanal, stratifierade sedan ve 35/97, i damm nr 1 - 3 södra del. Vidare i damm nr 4 - 5 sprids kolvass från Hyndevads-strömmen och Faktori kanal som ej stratifierats. Därutöver görs så-försök med jättegröe vid samma tillfälle i damm 1 - 5.
Ve 16 sprids kolvass på fuktig jord framför inloppsrör i alla dammar med stratifierat frö från alla lokaler.
20/4 sprids frö av stor igelknopp, pilblad, vattenmärke, älgört och kolvass i samtliga dammar efter kanter och runt öar.
Spridning av bladvass-frö blev aldrig utfört.
Smal-kaveldun spreds på kanter till damm 6 - 8 i februari 1999. Resultat okänt vid kontroll 27/ 9 1999.

Insamling av växter

Vid Ekbacken fanns flera arter lätt åtkomliga från väg.
Under en dag ve 17 resp ve 18 hämtas sediment med grävskopa växtdelar från Ekbacken och Borsökna-bäcken ( främst jättegröe ). Dessa stjälps av från lastbil vid vallkant i damm 1 ( 3 st ) damm 2 ( 3 st ) damm 3 ( 2 st ) och damm 4 ( 2 st ).
Jättegröe, bred-kaveldun, gul svärdslilja, bladvass, stor igelknopp, sprängört, dyblad var dominerande i sediment medan kolvass förekom i mindre mängd.

Metoder för växtetablering

Sediment-spridning över stora ytor har inte utförts i Ekeby Våtmark. Prov på denna metod har utförts i andra anläggningar, med gott resultat i Linköping, enligt Karin Sundblad.
Spridning av vissa långskottsväxter, hornsärv, har visat snabb förökning mot liten arbetsinsats, enligt samtal med Börje Ekstam 13/8 1997. Arten sprids och förökas lätt med hjälp av groddknoppar sk turioner som snabbt vegeterar vid vattentemp + 15 c.
Vid rensning i Stadsparks-dammen augusti 1998 tömdes växtdelar från lastbil i damm 6 - 8. Speciellt ytblad- och långskottsväxter ville man etablera genom metoden.
Fröspridning är enkel att utföra men osäker för vissa arter ex jättegröe, pilblad, blomvass, svärdslilja och även kolvass.
Därför fungerar skott-plantering bra men mot betydligt större arbetsinsats. När man vill gynna en växtart, jättegröe, är metoden fördelaktig ur konkurrens-skäl.
Jättegröe skott-planterades i täta förband, motsvarande 10 000/ ha, under ve 17 och 18 1998. Därefter fylldes åvatten i dammar. Tillgången på plantor avgjorde lokalisering till damm 1 - 4 samt 7.
Sommaren 1998 var nederbördsrik.
Krukplantor sattes ve 18 och 19 i vallkanter och runt öar i alla dammar.
Vattenpest ( växtdelar ) spreds ve 35 1999 i damm 1 - 4.

Resultat 1998 resp 1999

Kort resume´

Generellt: skott- och krukplantering var lyckade för jättegröe resp strandarter.
Fröetablering av kolvass: frö som stratifierats lång tid, 6 mån, har god grobarhet med tydliga bevis i damm 1 och 2 redan 1998. I övriga dammar har antagligen submers tillväxt varit etablerad 1998 men syns först rikligt 1999 i alla dammar. Dock syns inga ax på strån.

1998:

Kolvass finns i små bestånd i damm 1 och 2:s södra del. Antagligen härkomst från frö-spridning.
Jättegröe har snabb tillväxt i och spridning från rad-plantering samt kring sediment i damm 1 - 4 och 7.
Bred-kaveldun finns täckande stora delar i damm 5, 6 även 7 och 8. Den återfinns liksom gul svärdslilja främst kring sediment-platser i damm 1 - 4.
Bladvass finns här och var i alla dammar men främst i 5.
Svalting och stor igelknopp finns i alla dammar med god tillväxt.
Vattenskräppa och fackelblomster, älgört, strandlysing har god tillväxt i kanter och öar.

1999:

Generellt

Sommaren var nederbördsfattig med många soltimmar från juli till september.
Etablering av axslinga och hornsärv kan ha försvårats pga riklig blomning av grönslick.
Andmat och vattenpilört växer allmänt i Ekeby våtmark. Svalting och stor igelknopp expanderar kraftigt i mängd och storlek på vattendjup ned till 1,0 m bland bred-kaveldun i alla dammar.
Den varma sommaren har påverkat frösättning positivt för jättegröe, bred-kaveldun samt för strandväxter.

Damm 1: vegetationstäckning 20 %

Jättegröe har god tillväxt och spridning från planteringsytor i södra och norra dammen. Kolvass finns framför inloppsrör och i sydöstra delen i små bestånd.
Bred-kaveldun dominerar norr öarna samt i mindre bestånd efter kanter och inblandad här och var i jättegröe.
Bladvass förekommer främst i dammens norra del.
Vattenpilört i liten omfattning.
Strandväxter som vattenskräppa, vattenmärke, älgört, fackelblomster tillväxer bra efter plantering och sådd på vallar och öar.

Damm 2: vegetationstäckning 25 %

Jättegröe finns allmänt i södra delen och kring tre sediment-släpp i västra resp norra del av dammen.
Kolvass växer i små bestånd i södra delen.
Bred-kaveldun är allmän och dominerar centralt och efter kanter.
Bladvass finns på grunt vatten i nordvästra del.
Gul svärdslilja med flera ex vid sediment-släpp.
Övriga arter: se damm 1.

Damm 3: vegetationstäckning 15 %

Jättegröe dominerar av alla förekommande vattenväxter jämte vattenpilört i dammens södra till centrala delar. Norr öarna finns vegetation i ringa omfattning.
Kolvass växer i få bestånd framför inloppsrör.
Bred-kaveldun och bladvass finns i vallkanter och i enstaka bestånd bland jättegröe.
Fackelblomster är riklig på vallkant mot damm 4.

Damm 4: vegetationstäckning 25 %

Jättegröe är allmän ( dominerande art ) och med god spridning från planteringsytor söder om öarna.
Kolvass: se damm 3.
Bred-kaveldun, bladvass liksom svalting och stor igelknopp växer huvudsakligen norr om öarna.
Vattenskräppa är riklig på öar efter sådd och plantering.

Damm 5: vegetationstäckning 30 %

Jättegröe återfinns i små bestånd närmast långsmala ön centralt, härkomst från frön.
Kolvass växer i god tillväxt här och var men rikligt i östra delen. Arten är etablerad genom frö-sådd och förekommer bland bred-kaveldun, svalting och stor igelknopp.
Bred-kaveldun dominerar i västra delen samt efter kanter.
Bladvass finns i stora bestånd nära Hällby-bäcken.
Stor igelknopp och svalting ( kraftig tillväxt ) växer dominant nära Hällby-bäcken.
Vattenpilört är vanlig.
Strandarter finns med god tillväxt och i riklig frösättning.
Dammen uppvisar hög art-mångfald och god balans bland arterna.

Damm 6: vegetationstäckning 60 %

Jättegröe är representerad med svag spontan själv-etablering.
Kolvass i små bestånd bland bred-kaveldun.
Bred-kaveldun är starkt dominerande i täckning i hela dammen. Arten är spontant etablerad.
Stor igelknopp förekommer rikligt i östra delen.

Damm 7: vegetationstäckning 10 %

Jättegröe har god tillväxt efter plantering i nordvästra samt i mindre utsträckning i sydöstra del av dammen.
Kolvass uppträder här och var i små bestånd.
Bred-kaveldun är dominant.
Vattenpilört är allmän liksom stor igelknopp.

Damm 8: vegetationstäckning 25 %

Jättegröe liksom kolvass finns spridd i ringa omfattning.
Bred-kaveldun och svalting är allmän liksom vattenpilört.
I östra delen växer pilblad och blomvass, troligen härstammande från rensning i Stadsparks-dammen 1998.
Hornsärv, axslinga, dyblad återfanns 2/7 1999.

Jämförelse mellan anlagd och spontan växtetablering i våtmarken

Då stora mängder sediment ( gamla ) flyttats om vid anläggning är det av naturliga skäl svårt att hitta opåverkade områden.
Referensområden för studier av spontan spridning av vattenväxter i Ekeby våtmark bör sökas i inlopps- och fördelningskanal, speciellt den förra. Den senare får alltmer en påverkan från resp damm med art-förändringar som följd.
Det är bland jättegröe, kolvass, bred-kaveldun och fritt flytande arter studier bör intensifieras. Lämpliga dammar är 5 ( ingen skott-plantering av jättegröe, däremot frö med svagt resultat, men frö- och kruksådd av kolvass ) 6 ( enbart frö-spridning av kolvass ) samt nr 8 där axslinga och hornsärv spridits aug 1998 samt kolvass-frö våren -99.

Jämförelse mellan dammarnas växtetablering

Jättegröe och bred-kaveldun har svårt att växa tillsammans då den förra tycks vara aggressiv. Detta gäller för flertalet inhemska arter. " Introduktionen av jättegröe och vattenpest har bidragit till att flera vattenväxter i Mälaren - bla strandranunkel, hårsärv, småsvalting och höstlånke - har blivit sällsynta eller helt försvunnit " , enligt Melanie Josefsson i Fauna och Flora årg 94: 2 1999. Således är bred-kaveldun utbredd där ingen medveten etablering av jättegröe utförts, ex i damm 6. Jättegröe har inte fröspridits eller skottplanterats i damm 6.
Bred-kaveldun och jättegröe framstår som självklara vinnare med dess unika problem och förtjänster i Ekeby våtmark.

Vidare skriver M Josefsson " vattenpest, smal vattenpest och sjögull har stark påverkan på lokala och regionala vattenmiljöer. Dessa växter ändrar ofta ljus- och näringsförhållande för inhemska växtsamhällen genom att växa mycket fort och bilda täta bestånd, som hindrar ljuset att tränga igenom till andra växter ".
Detta bör beaktas och utnyttjas för fortsatt etablering av vattenväxter i Ekeby våtmark.
Den medvetna satsningen på kolvass och jättegröe i damm 1 - 4 är lämplig med tanke på vattendjupet. Fritt flytande växter som axslinga och hornsärv är däremot anpassat för ett djupare vatten i andra stegets dammar, 7 - 8.

Sammanfattning

Våren 1998 påfylldes vatten till dammarna från Eskilstuna-ån. Detta är säkert grunden till många arters spontana etablering som stor igelknopp, svalting och vattenpilört.

Arter införda till våtmarken som frö eller genom plantering under 1997 - 1999:
Jättegröe, kolvass, gul svärdslilja, pilblad, blomvass, vattenpest, axslinga, hornsärv, vattenmärke, vattenskräppa, fackelblomster, stäkra, stor igelknopp.
Arter som självspridits från fröbank/ å-vatten:
Bladvass, bred-kaveldun, stor igelknopp, vattenpilört, svalting.

Slutsats

Kompletterande sådd/ plantering framstår redan som nödvändig om man vill nå den målsättning med art-etablering som Växtgruppen beslutat den 14/7 1997.
Uppföljning med inventeringar blir en viktig kunskapskälla i framtiden för att förstå arters betydelse som kolkälla med dess inverkan på kväve-retention.
Forsknings-insatser från Mälardalens högskola blir en viktig kontinuitets-länk i det arbetet.

Artlista

Kolvass Schoenoplectus lacustris
Jättegröe Glyceria maxima
Bladvass Phragmites australis
Bred-kaveldun Typhaceae latifolia
Smal-kaveldun Typhaceae angustifolia
Svalting Alisma plantago- major
Stor igelknopp Sparganium erectum
Andmat Lemnaceae minor
Dyblad Hydrocharis morsus- ranae
Vattenpest Elodea canadensis
Blomvass Butomus umbellatus
Pilblad Sagittaria sagittifolia
Gul svärdslilja Iris pseudocorus
Gul- och vit näckros Nymphaea lutea - alba
Kabbleka Caltha palustris
Strandlysing Lysimachia vulgaris
Sprängört Cicuta virosa
Vattenskräppa Rumex hydrolapathum
Vattenpilört Persicaria amphibia
Hornsärv Ceratophyllaceae demersum
Fackelblomster Lythrum salicaria
Axslinga Myriophyllum spicathum
Vattenmärke Sium latifolium
Stäkra Oenanthe aquatica
Bäck-veronika Veronica beccabunga